Idag har jag cyklat nästan tre mil, till Solna och tillbaka. Min stjärt och mina ben gör ont och det ska bli riktigt skönt att lägga sig och sooova. Semester är verkligen grejen. Synd att min är så kort!
Imorgon ska vi på gratisbio och se Wanted. Filmtipset tror att jag kommer att ge den en trea. Men vad är man för en människa om man låter en datamaskin avgöra vad man har för åsikter, va? Just det. Och gratis är ju gott.
Jag har semester! Under veckan har jag varit kattvakt och sovit med öronproppar och tårna indragna långt in under täcket. Nu har jag just anlänt till Hedemora och till pappa, som grillar. Jag är tokhungrig och smet ner i källaren för att svalka mig (det är 29 grader i skuggan) och passa på att blogga lite.
Så var det med det!
Run to the hills
The number of the beast
Fear of the dark
The trooper
Can I Play With Madness
…
Total rockeufori.
Jag sitter på tunnelbanan, på väg hem. Jag ska hem till sängen och försöka somna innan klockan tio eftersom jag måste gå upp halv fem imorgon bitti. Det suger. Speciellt eftersom jag ska se Iron Maiden på Stadion på kvällen! Det får bli en tupplur i något av mötesrummen på lunchen - sittandes på en stol med huvudet mot bordet, som när jag sommarjobbade som truckförare. På den tiden gick jag också upp innan soluppgången om morgnarna… Men då var jag fem år yngre. Och skulle inte på Maiden-konsert.
Jag är i Hedemora - min fina lilla födelseort med en slogan som lyder “Ett lugnare tempo”. Och det stämmer ju sannerligen. Det är faktiskt väldigt skönt med ett avbrott från Stockholmsstressen, även om kroppen börjar rycka av rastlöshet efter några dagar. Igår åkte vi till en kolonistugby utanför Falun för att uppleva den första Turessonska släktträffen på över 50 år och äta oss proppmätta på grillat och tårta. Den här dagen spenderar vi hos mamma (som just nu klipper gräset medan vi internetar i hennes sovrum) och imorgon är det jobb, jobb, jobb som gäller igen. Bara två veckor kvar till semestern!
Aloha! Jag är precis hemkommen från Danmark och en overkligt stor, påkostad, surrealistisk, genomtänkt och galen FEST för alla anställda inom Aller-koncernen i Norden, omkring 1500-2000 personer. Vi serverades bubbliga drycker av Alice i underlandet-figurer, fick nackmassage av änglar, åt från fyra bufféer med olika teman, vimlade bland akrobater och dansade oss svettiga till knasiga remixer - hela natten lång. Idag mår jag som jag förtjänar. Men det var det värt.
Alla borde ha ett gäng fantastiska tjejer att fika med på en torsdagkväll, i slutet av en galen vecka när man som mest behöver det. Jag är lyckligt lottad som får skratta hysteriskt åt såna här bilder tillsammans med er:
Här är två andra härliga tjejer, från jobbet. Och jag. Något sliriga kanske.
Varför ska allt bra hända på samma gång? Jag får ångest fast jag borde vara glad. Jag vill inte välja! Ååååååååååhuuuuääää.
(Hälsning till pappa om han läser bloggen:
Oroa dig inte, jag mår bra! Det är bara ett i-landsproblem. Kram kram.)
Kommentarer(1)
