Vi packar. Klockan är 00.30 och 07.20 kommer taxin som ska köra oss till flygplatsen. Idag har vi spenderat våra sista baht på “original copies” och skräddarsydda jeans (konstigt va?), badat skumbad, provat tuu-husentals klänningar utanpå kläderna i 30 graders värme (mest jag), ätit vår sista middag i det varma landet (på Burger King!) och nattbadat i poolen i smyg. Och vi känner oss rätt nöjda. Eller näe, förresten - vi skulle gärna stanna här en vecka till.

Flygresan imorgon tar 15 timmar. Snark.

- - - - - - -

Hej pappa!
Jag hittade en vit Choppers-keps idag, sista dagen! Tur va? Tidigare har jag bara sett surfarkepsar med Billabong-märken. Hoppas att den är rätt. Kram kram!

Comments(4)

Hoj hoj seglarvänner! Nu är det Stoffe som gästbloggar. För er som inte känner mig ser jag ut så här:

Fast jag har rakat bort mustaschen.

För ett par dagar sedan kastade vi loss med Kapten DiCaprio (vi minns inte vad han hette, men han pratade skönt laidback, halvt förstårlig dialekt, som Leonardo i Blood Diamond typ) mot Phi Phi Islands. Man kan tro att de borde uttalas fii-fii, men icke. Pii-pii ska det vara. På en av öarna skall minsann filmen The Beach ha spelats in, men vid lite efterforskning visar det sig att det gjordes på en himla många öar i lagunen här omkring. (För övrigt var jag sjukt lik Leonardo DiCaprio (Blood Diamond, The Beach) när Titanic släpptes.)

The Strand

Turen gick med speedboat ut till Phi-Phi, som består av två större öar och massor av små runt om. Vi stannade först vid en strand och snorklade lite. Vattnet var kristallklart och solen gassade härligt. Jag hyrde fenor och dök, medan Petronella lånade en flytväst och flöt omkring och kikade ner på fiskarna. Vi aktade oss för sjöborrarna och skrapade inga ben på korallerna, som var riiiiiktigt tuffa. Markus - vi får återkomma hit med tuber också. Efter snorklingen fick de som ville (jag och några asiater) simma in till stranden och resten åkte in med båten. Väl inne badade vi i varmt vatten över vit, len sand, fantastiskt!

Vi åkte vidare och stannade till vid The Beach för foto och sedan Monkey Beach. Här bor en herrans massa apor och de kommer mer än gärna ner och matas med bananer som DiCaprio hade skurit upp. Jag gav bort några till någon som såg ut som apkungen och jag tror att han gillade mig. Trots att han ser sur ut. Efteråt passade DiCaprio på att berätta att om man blev biten av aporna så var man tvungen att uppsöka sjukhus för injektion. Rabies och det där.

Apkungen

Mera snorkling vid ett nytt rev, vattnet var klart vid revet, men där det blev djupare grumlades det snabbt. Jag såg en havsorm som simmade vid botten. DiCaprio menade att de är giftiga, men de ser dåligt på dagen eftersom de jagar på natten. Tur att jag höll avstånd på en halvmeter i alla fall tyckte jag. Han flinade och sa att jag skulle göra detsamma med hajar, det blir mer spännande så, nära inpå.

Lunch intogs på en muslimsk restaurang på en ö jag inte minns vad den heter. Det var en medelmåttig buffé, men helt ok. Ön den serverades på hade drabbats hårt av tsunamin, och folk uppe i bergen hade gått ned till stranden för att se vad som stod på och drunknat när vågen kom. Det mesta har byggts upp igen, men de behöver turismen. Trist och sant.

Som sista anhalt på touren åkte vi till en ny ö, 30 minuter bort. Den var liten och bestod nästan bara av en sandstrand, med lite försäljarstånd på. Vi hyrde en solstol precis i strandkanten, där vi satt och åt 36-kronorsglass(!) och lät vågorna svepa över våra fötter. Efter att vattnet sjunkit till lågvatten gick en liten grupp över till andra sidan ön, där det finns rev för att under DiCaprios ledning spana efter revhajar! :D Jag snorklade med en t-shirt på, för solen tar på förmiddagen i österland må ni tro. Två av oss såg faktiskt en haj, men det var inte jag. Jag tittade åt fel håll när den dök upp och missade helt att ledaren och en tjej satte av efter den. Besvikelse.

Hur som, dagen var underbar och så här två dagar efter är vi fortfarande brända på ryggen, Petronella har ett handavtryck på låret, där jag höll handen under någon halvtimmes båtfärd och jag är bra mycket mer solbränd runtom där cyklopet satt. Hoppas att det går ner snart…

Imorgon åker vi hem, landar kl 1930 - för er som undrar. :) Vi saknar er alla och vi ses snart, hej hej!

Besättningen - DiCaprio i front

Comments(2)

Vi har relokerat oss igen! I Bang Tao fanns det inte så mycket att göra annat än att ligga bland de hundratals turisterna på den långa stranden, och det orkade vi inte. I lördags kväll åkte vi till Phuket Fantasea - en theme park med en galen och färgsprakande show med djur, dans och fyrverkerier. Det var ett häftigt ställe, trots att vi tyckte lite synd om de tränade elefanterna. Tyvärr fick man inte ta några foton under själva showen, men utanför såg det ut så här:

Igår tog vi en tour med speedboat till Phi Phi islands och brände oss i solen - men det kan Stoffe få skriva mer om senare, för jag vill berätta var vi befinner oss just nu! Vi bestämde oss för att lyxa till det lite de sista dagarna i Thailand, så vi bokade två nätter i ett Elite Room på hotell Burasari i Patong. Deras bokningssystem på nätet krånglade, så Stoffe ringde in reservationen och fick bokstavera våra namn för en kille som knappt kunde någon engelska. När vi kom hit idag fick vi veta att det tyvärr blivit något fel i bokningen… så de uppgraderade oss till en svit!! Nu sträcker jag alltså ut min rödvita kropp (jag ser lite ut som Danska flaggan) på en smakfullt dekorerad säng i ett supertjusigt jätterum, värt mer än dubbelt av det vi betalar, med glassigt badrum och terass som leder rakt ner i poolen. Lyy-hyxigt!

Rummet heter Glam Splash och tillhör hotellets Mood Collection. (Se mer på deras hemsida.) Jag har hört att det snöar i Sverige, stämmer det? Anyhooo - nu ska vi ta oss ett dopp. Hörs! ;-)

Comments(5)

Yo! Nu har vi inackorderat oss på Andaman Seaview Resort 100 meter från Bang Tao Beach. Tyvärr så är det ingen riktig “sea view” från balkongen, men rummet är galet stort och har två dubbelsängar (vad vi nu ska med det till). Det känns skönt att inte behöva hyra moped eller ta en taxi för att komma till restauranger att äta på vid kvällstid - här kliver man rakt ut från hotellet till gatan.

Comments(6)

Jag sitter i receptionen på resorten där vi nu bott i åtta nätter. Vi har precis checkat ut, och om några timmar flyger vi till Phuket för att tillbringa några dagar i Bang Tao. Vi kommer att sakna Promtsuk Buri, vår mysiga bungalow och den fina stranden - men förhoppningsvis blir det lika fint på det nya stället.

Igår spenderade vi fyra timmar på Tamarind Springs spa. Vi bastade, badade, fick massage och arombehandlingar. Helt underbart! På kvällen åt vi middag i Lamai och lyssnade på livemusik på en bar där vi blev bjudna på rostade gräshoppor. Inte så tokigt faktiskt, smakade ungefär som rostade solrosfrön.

Min solallergi började visa sig i slutet av förra veckan, med kliande utslag på armar och ben. Men vi hittade ett apotek som sålde kortisonsalva och nu har det nästan slutat klia helt och hållet. Jag badar i långärmad tröja och håller mig i skuggan under förmiddagarna.

Comments(3)

En svensk tjej har blivit dödad i Phuket (se Aftonbladet-artikel här) och min pappa är orolig. Det har han såklart rätt att vara, men vi har det i alla fall bra och jag lovar att vi är försiktiga.

Det är väldigt varmt på dagarna - över 30 grader - och luftfuktigheten ligger just nu på 73%. Stoffe funderar: “Om den går upp till 100%, drunknar man då?” :) De senaste dagarna har vi tittat på sjögurkor med cyklop, shoppat på ett stort varuhus där nästan alla kläder var för små för oss, testat många olika maträtter, blivit besvikna på carbonara på en Italiensk restaurang, dåsat i hängmattan, prutat på marknader, blivit omkörda av både vuxna och barn på moped och bara tagit det lugnt.

Fortfarande mer än halva semestern kvar, wohooo!

Comments(3)

Efter en halvtidig frukost i morse hyrde vi en moped och gav oss iväg på äventyr i Samuis inland. Vi startade lite lätt med att klappa elefanter, bada fötterna i ett överskattat vattenfall och skutta runt på ett ställe som hette Magic Garden och påminde om omgivningen kring Fantomengrottan på Parken Zoo i Eskilstuna. Sedan ställdes vi inför ett val. Skulle vi vända och åka tillbaka på vägen som var utmärkt på kartan, samma väg som vi kom, eller fortsätta framåt utan att veta var vi skulle hamna? Jag tvekade förstås, men Stoffe tyckte att vi skulle chansa och åka vidare - och så blev det.

De cementerade vägarna började efter någon kilometer helt och hållet ersättas av grusvägar. På vissa ställen var det så mycket hål i marken att Stoffe fick kliva av moppen och gå bredvid medan jag skumpade fram i terrängen. Eftersom det närmade sig lunchid började vi följa några skyltar som pekade mot “Park view restaurant” och visade antalet kilometer kvar dit. När vi kommit halvvägs, från 8 till 4 km kvar, blev vägen nästintill oframkomlig. Jag gnällde och var på väg att ge upp, men vi tog oss förbi det svåra partiet genom att hjälpas åt att leda moppen uppför backen och gasa lätt genom den röda spåriga leran. Svinjobbigt! Och inte blev det bättre - lervägen kom och gick ungefär var hundrade meter och vi jobbade oss sakta framåt.

När det var 500 meter kvar till restaurangen fick vi lämna moppen och fortsätta till fots. Väl framme vågade vi inte stanna och äta eftersom det var helt tomt på gäster och de verkade inte ens ha köket igång. Inte så konstigt kanske, eftersom restaurangen låg mitt ute i ingenstans. Restaurangägarna kunde knappt någon engelska, men vi lyckades i alla fall köpa en flaska vatten och tackade sedan för oss. Två barn och några hundar stirrade på oss som om de aldrig sett besökare förr.

Det tog oss två och en halv timme att komma hitta tillbaka till civilisationen och på vägen ramlade Stoffe och slog upp ett stort sår under knät. Förutom att vi inte visste var vi befann oss och spindlar stora som handflator dök upp på sidan av vägen så gjorde djungeln väldigt läskiga ljud hela tiden. Långa sirenliknande skrik och knastrer blandades med något som lät som en motorsåg, men vi såg aldrig några skogsarbetare. Väldigt “LOSTigt”.

Framme i Lamai blev Stoffe omplåstrad av en apotekare och klockan halv åtta kunde vi äntligen sätta oss ner och avnjuta dagens första riktiga mål mat. Nu blir det inga fler äventyr på ett par dagar. Jag ser fram emot att läsa böcker och dricka fruktdrinkar i skuggan vid stranden.

Mata elefanten.

Det “stora” vattenfallet.

Fin utsikt, verkligen… men hur tar vi oss ner?!

Flottig och RÖD, trots en massa solkräm.

Comments(5)

Idag har vi sovit länge (vi hade en del sömn att ta igen) och slappat på stranden. Vi köpte två stora och färgglada upplåsbara ringar igår kväll när vi promenerat till Lamai, och fastän det först kändes lite barnsligt så var de grymma att flyta runt i vågorna med.

Här är vår bungalow.

Och så här ser det ut när man står på terassen.

Comments(5)

Vi är på plats! För bara tio minuter sedan checkade vi in i vår egen mini deluxe seaside bungalow på Promtsuk Buri Resort. Vi befinner oss på Koh Samuis östkust, solen skiner och klockan är tio i två. Resan gick bra trots att flygturen blev en och en halv timme längre än vi tänkt. De visade tre filmer på planet och vi hade sett alla, men eftersom vi har datorer, böcker, tidningar och varsin Nintendo DS med oss så klarade vi oss fint ändå.

I väntan på att få tillgång till rummet gick vi ner på stranden och fick halvtimmas thaimassage. Jag känner mig lite mörbultad. Man kan köpa trådlöst internet för några kronor per timme här, och nu har mina 10 testminuter tagit slut så jag kommer inte att kunna spara det här inlägget. Men strunt i det - nu ska vi vila en stund och sedan bada! :-)

Comments(5)

Auuurrgh! Imorgon åker vi! Idag har vi sista minuten-vaccinerat oss och jag har sista minuten-köpt linnebyxor och lite andra grejer. Nu är det bara att dubbel-/trippel-/kvadrupel-kolla så att vi inte glömt något. Jag är inte flygrädd, men jag har aldrig rest så här långt förr så jag är lite nervös ändå. Och uppspelt.

Ih!

Comments(2)