Jag halvligger i soffan och hör min egen förkylt nasala röst sjunga med i Ally McBeal-introt då jag får en märklig känsla av déjà vu. Det slår mig att anledningen till att jag efter över två år fortfarande inte kommit igenom de fyra DVD-boxarna är att jag bara ser på Ally när jag är sjuk.

Det värsta tillfället var julen 2006 då jag drabbades av magsjuka på tåget hem från Dalarna. Jag spenderade tre långa mellandagar min Klippansoffa (eftersom loftsängen var för krånglig att ta sig ur vid akuta toalettbesök) med en hink på golvet bredvid mig i min kalla källarlägenhet. För att hålla den värsta kylan ute hade jag satt maskeringstejp över springorna runt den tunna ytterdörren som ledde rakt ut på Döbelsgatan. Stoffe var i Spanien, min familj i Hedemora och mina vänner överallt utom i Stockholm. Jag kunde inte gå ut och handla mat så jag levde på varma koppen och mitt enda sällskap var - Ally McBeal.