Ken Lee
Efter en veckas försök att pekande och gestikulerande göra mig förstådd i Bulgarien skrattade jag både gott och rått åt den här Yotube-videon. Javisst, jag är en hemsk människa.
Inlägg i kategorin Vardagligt:
Comments(1)Sällskapssjuk
Jag halvligger i soffan och hör min egen förkylt nasala röst sjunga med i Ally McBeal-introt då jag får en märklig känsla av déjà vu. Det slår mig att anledningen till att jag efter över två år fortfarande inte kommit igenom de fyra DVD-boxarna är att jag bara ser på Ally när jag är sjuk.
Det värsta tillfället var julen 2006 då jag drabbades av magsjuka på tåget hem från Dalarna. Jag spenderade tre långa mellandagar min Klippansoffa (eftersom loftsängen var för krånglig att ta sig ur vid akuta toalettbesök) med en hink på golvet bredvid mig i min kalla källarlägenhet. För att hålla den värsta kylan ute hade jag satt maskeringstejp över springorna runt den tunna ytterdörren som ledde rakt ut på Döbelsgatan. Stoffe var i Spanien, min familj i Hedemora och mina vänner överallt utom i Stockholm. Jag kunde inte gå ut och handla mat så jag levde på varma koppen och mitt enda sällskap var - Ally McBeal.
Spatsiba!
Jamen HEJ! Idag kom vi tillbaka till regnlandet efter en vecka i Pomorie, Bulgarien. Det har varit sol och konstig mat och bad i stora vågor och drinkar (okej, när det bara är två ingredienser så kallas det väl grogg) på balkong och massage och crêpes med choklad och promenader och sandiga pocketböcker och en halvdag i Sunny Beach och knagglig engelska och Mario Kart DS-turneringar och allmänt slappande. Ikväll ska vi gå på Winnerbäck på Zinken, jag gav biljetter till Stoffe på hans födelsedag i maj. Men fy vad det regnar. Jag såg fram emot en mysig sommarkväll på en filt (man måste absolut inte stå långt fram) med lite snacks eller kex och kanske lite insmugglat rosé. Men icke.
I Bulgarien skriver man med kyrilliska bokstäver. P betyder R och C betyder S, bland annat. Petronella skriver man så här: Пetpoheллa. Фиht ba? (Fint va?)
Trampatrampatrampa
Idag har jag cyklat nästan tre mil, till Solna och tillbaka. Min stjärt och mina ben gör ont och det ska bli riktigt skönt att lägga sig och sooova. Semester är verkligen grejen. Synd att min är så kort!
Imorgon ska vi på gratisbio och se Wanted. Filmtipset tror att jag kommer att ge den en trea. Men vad är man för en människa om man låter en datamaskin avgöra vad man har för åsikter, va? Just det. Och gratis är ju gott.
Två veckors ledighet
Jag har semester! Under veckan har jag varit kattvakt och sovit med öronproppar och tårna indragna långt in under täcket. Nu har jag just anlänt till Hedemora och till pappa, som grillar. Jag är tokhungrig och smet ner i källaren för att svalka mig (det är 29 grader i skuggan) och passa på att blogga lite.
Så var det med det!
04.30 - the number of the beast
Jag sitter på tunnelbanan, på väg hem. Jag ska hem till sängen och försöka somna innan klockan tio eftersom jag måste gå upp halv fem imorgon bitti. Det suger. Speciellt eftersom jag ska se Iron Maiden på Stadion på kvällen! Det får bli en tupplur i något av mötesrummen på lunchen - sittandes på en stol med huvudet mot bordet, som när jag sommarjobbade som truckförare. På den tiden gick jag också upp innan soluppgången om morgnarna… Men då var jag fem år yngre. Och skulle inte på Maiden-konsert.
Temporärt lugn
Jag är i Hedemora - min fina lilla födelseort med en slogan som lyder “Ett lugnare tempo”. Och det stämmer ju sannerligen. Det är faktiskt väldigt skönt med ett avbrott från Stockholmsstressen, även om kroppen börjar rycka av rastlöshet efter några dagar. Igår åkte vi till en kolonistugby utanför Falun för att uppleva den första Turessonska släktträffen på över 50 år och äta oss proppmätta på grillat och tårta. Den här dagen spenderar vi hos mamma (som just nu klipper gräset medan vi internetar i hennes sovrum) och imorgon är det jobb, jobb, jobb som gäller igen. Bara två veckor kvar till semestern!
Festernas fest
Aloha! Jag är precis hemkommen från Danmark och en overkligt stor, påkostad, surrealistisk, genomtänkt och galen FEST för alla anställda inom Aller-koncernen i Norden, omkring 1500-2000 personer. Vi serverades bubbliga drycker av Alice i underlandet-figurer, fick nackmassage av änglar, åt från fyra bufféer med olika teman, vimlade bland akrobater och dansade oss svettiga till knasiga remixer - hela natten lång. Idag mår jag som jag förtjänar. Men det var det värt.
